Frågan om drivlina avgörs oftast av vad båten råkade ha när den köptes. Det är sällan fel, men det innebär att många båtägare aldrig funderat över varför deras båt beter sig som den gör, och varför den kostar det den kostar att äga.
Skillnaderna mellan systemen handlar inte främst om effekt. De handlar om var vikten sitter, i vilken vinkel kraften trycker på vattnet, hur många rörliga delar som befinner sig under vattenlinjen och vad som händer den dag något går sönder. Nedan jämförs de fyra vanligaste lösningarna på de punkter som faktiskt märks.
Utombordaren: allt i ett paket, längst akterut
En utombordare är motor, växel och propeller i samma enhet, hängd på akterspegeln. Konstruktionen har två stora konsekvenser.
Den första är att hela drivlinan svänger. Styrningen sker genom att riktningen på framdrivningen ändras, inte genom att vattnet böjs av ett roder. Det ger en manövrering som är omedelbar i fart men som kräver framdrift för att fungera. En utombordarbåt på tomgång i en hamn styr betydligt sämre än vad samma båt gör i tjugo knop.
Den andra är trimvinkeln. Genom att vinkla motorn ändras riktningen på trycket, vilket lyfter eller trycker ned fören. Det är därför trim har så stor effekt på bränsleförbrukning och fart i planande båtar, och därför fel trim ger ett beteende som lätt misstolkas som ett propellerfel.
Vikten sitter längst akterut, vilket ger en båt som kan vara känslig för lastfördelning. Fördelen är att motorn går att tilta upp ur vattnet vid förtöjning, vilket i praktiken eliminerar den påväxt och korrosion som drabbar allt som ligger i saltvatten dygnet runt.
Inombordaren med axel: den tunga och tåliga lösningen
Här sitter motorn inne i båten, ofta ungefär midskepps, och kraften förs ut genom en fast propelleraxel som går ut genom skrovet i en vinkel. Styrning sker med ett separat roder.
Axeln är fast, vilket betyder att trycket alltid går i samma riktning och att axelvinkeln medför en viss förlust. Systemet är därför sällan det mest effektiva vid höga farter. Vad det däremot är, är enkelt och robust. Få rörliga delar under vattnet, ingen växelenhet exponerad för grundstötning och en konstruktion som tål långa gångtider.
Det är förklaringen till att axeldrift dominerar i deplacementbåtar, i yrkesbåtar och i segelbåtar med hjälpmotor. Där är farten låg, driftsäkerheten avgörande och en förlust på några procent i verkningsgrad mindre viktig än att kunna gå tusen timmar utan bekymmer.
Underhållsmässigt kretsar systemet kring tre punkter: propelleraxelns lager, packboxen där axeln går genom skrovet, och axelns uppriktning mot motorn. En obalanserad propeller belastar samtliga tre, vilket är skälet till att vibrationer i en axeldriven båt tas på större allvar än i andra system.
Inu drev, alltså backslag och drev genom akterspegeln
Drevet är en kompromiss som fått stor spridning i fritidsbåtar. Motorn sitter inne i båten, oftast långt akterut, medan kraften förs ut genom en drevenhet som går genom akterspegeln och som liknar en utombordares underdel.
Fördelen är att man får utombordarens riktade tryck och trimmöjlighet i kombination med en inombordsmotor, alltså ofta en större motor med lägre varvtal. Propellern arbetar i ungefärlig horisontell riktning i stället för i vinkel, vilket ger bättre verkningsgrad än axeldrift i planande fart. Styrning sker genom att drevet svänger.
Nackdelen är komplexiteten. Drevet innehåller växlar, tätningar och bälgar, och det sitter under vattenlinjen där det utsätts för både korrosion och påväxt. Bälgen mellan drev och skrov är en förbrukningsdel med begränsad livslängd, och den är samtidigt en av få komponenter i en båt vars haveri innebär att vatten kommer in. Att den kontrolleras vid varje upptagning är inte överdrivet.
Här är också anodfrågan mest kritisk. Ett drev är en sammansättning av olika metaller i saltvatten, alltså exakt den situation där galvanisk korrosion uppstår. Anoderna ska förbrukas, och en anod som är oförändrad efter en säsong har med stor sannolikhet dålig elektrisk kontakt snarare än ett lätt liv.
Jetdriften: framdrift utan något utanför skrovet
En vattenjet suger in vatten genom en öppning i botten, accelererar det med en impeller inne i en tunnel och trycker ut det bakåt genom ett munstycke. Styrning sker genom att munstycket vrids, och backning genom att en lucka fälls ned framför strålen.
Det som gör jet intressant är frånvaron av utstickande delar. Inget drev, ingen propeller, inget roder under skrovet. Det ger ett grunt djupgående och gör systemet lämpligt i skärgård, i strömmande vatten och där man ska kunna gå nära land. Manövreringen på låg fart är dessutom exceptionell eftersom hela strålen kan riktas.
Priset är verkningsgraden vid låga farter, som är sämre än en propellers, och känsligheten för det som sugs in. Tång, plast och sand går rakt in i systemet, och en igensatt intagsgaller ger omedelbar effektförlust. Impellern slits dessutom av sand på ett sätt som en propeller inte gör i samma utsträckning.
Det som är gemensamt oavsett system
Fyra saker gäller alla fyra lösningarna, och de förklarar merparten av de problem som uppstår.
Balans och geometri i det som roterar avgör belastningen på allt bakom. En propeller eller impeller med skev geometri ger vibration, och vibration slår mot lager och tätningar snarare än mot den roterande delen själv. Det gör att en till synes kosmetisk bladskada blir en drivlinefråga.
Anoderna är alltid en förbrukningsdel och alltid materialberoende, med zink i salt vatten, magnesium i sött och aluminium som mellanform. Fel val ger dåligt eller obefintligt skydd.
Påväxt slår hårdare på det som roterar än på skrovet, eftersom effekten ökar med hastigheten genom vattnet. Några millimeter beläggning på ett propellerblad kostar mer än samma beläggning på en kvadratmeter botten.
Slutligen är trim, last och propellerval en enhet. Rätt propeller för en tom båt är sällan rätt för samma båt fullastad med bränsle, vatten och fem personer ombord, och det är lastsituationen båten faktiskt används i som ska styra valet.
Innan något byts ut
Den vanligaste felinvesteringen i båtsammanhang är att ett symptom åtgärdas i fel ände. Vibration möts med en ny propeller trots att orsaken var en böjd axel. Bristande fart möts med större motor trots att stigningen var fel. Sotning och tunga varvtal möts med service trots att motorn arbetade mot en propeller den aldrig var avsedd för.
Mätning kommer därför före köp. En genomgång där propeller eller impeller kontrolleras mot ursprunglig geometri, riktas vid behov, ytbehandlas och balanseras ger i regel mer tillbaka per krona än något annat ingrepp i drivlinan. En verkstad som arbetar specialiserat med propellerarbeten kan avgöra om den befintliga delen ska återställas eller ersättas, vilket är en annan fråga än vilken produkt som ska säljas.
Regelverket kring fritidsbåtar och kraven på båtens utrustning hanteras av Transportstyrelsen, men ansvaret för att båten är sjövärdig ligger hos den som framför den. Drivlinan är den del av båten där den bedömningen görs längst från
About the Author
