Månad: <span>november 2025</span>

Månad: november 2025

Innebandy – där plastbollen blir en rytm i livet

Det finns sporter där allt känns kontrollerat, där varje rörelse är planerad och varje mål nästan förutsägbart. Innebandy hör inte till dem. Här finns en frihet som är svår att beskriva, ett slags kaos som på något sätt ändå faller på plats. Det börjar med ljudet – golvet som knarrar när någon bromsar för hårt, ens innebandyklubba som slår mot bollen med ett snärtigt ljud, målvaktens små rop bakom masken. Det är musik, fast ingen noter har skrivits. Det är rytmen som får hjärtat att slå snabbare redan innan matchen ens börjat.

Det är också en sport som påminner om livet i mikrokosmos. Allt händer samtidigt, och ingen kan styra allt. Du passerar bollen till någon som är på väg åt fel håll, någon snubblar över sina egna fötter och någon annan lyckas med ett mål som ingen riktigt förstår hur det gick till. Men mitt i det oväntade finns en slags ordning: det är samarbete, improvisation och känsla som styr. Och just den känslan är det som gör att innebandy inte bara är ett spel, utan en liten stunds poesi.

När du står på planen känner du pulsen, luften, golvets motstånd under fötterna. Du ser lagkamraterna som små silhuetter i rörelse, var och en med sin egen rytm, sina egna impulser. Och ändå fungerar det. Bollen hittar fram, passningarna landar, målen kommer. Det är ett slags osynlig koreografi, där varje individ bidrar till något större än sig själv. Det är gemenskap på ett sätt som bara sport kan skapa: en tyst förståelse mellan människor som springer, skrattar, svettas och ibland faller ihop tillsammans.

Innebandy är också full av ögonblick som fastnar, små stunder som inte märks när de händer men som blir minnen senare. När man får lära sig den perfekta innebandy längd på sin klubba av en kompis. En snabb nick, ett skratt efter en misslyckad passning, ett mål som studsade på en klubba och en vägg – allt blir till en liten berättelse som du bär med dig. Du minns inte bara resultatet; du minns känslan, ljudet, lukten av hallen, doften av svett och lim i golvet. Det är dessa detaljer som gör sporten så levande.

Och det finns något nästan meditativt i rörelsen. Att springa fram och tillbaka, att följa bollen med blicken, att känna hur kroppen reagerar på varje studs, varje skott, varje ryck – det är som en dans. Den är inte alltid vacker, ibland klumpig, ibland kaotisk, men alltid ärlig. Det är en sport där misstag är lika viktiga som framgångar, där skratt och frustration lever sida vid sida och där gemenskapen blir starkare för varje ögonblick som delas.

Målvakterna är särskilt fascinerande i detta sammanhang. De är nästan som poeter på plan, tysta men med enorm närvaro. Varje räddning, varje rörelse blir en liten berättelse. De bär ansvaret för lagets puls, men gör det på ett sätt som alltid öppnar för skratt och beundran. Och när bollen trots allt smiter förbi dem, står laget fortfarande bakom dem – för i innebandy handlar det aldrig om en individ, utan om helheten.

En annan sak som gör innebandy poetiskt är hur tiden försvinner på planen. Fem minuter kan kännas som fem sekunder, och en hel match som en evighet av små, intensiva ögonblick. Pulsen går upp, skrattet sitter löst, och ändå finns en sorts lugn mitt i kaoset. Det är den paradoxen som gör sporten så speciell: fart och stillhet, kontroll och improvisation, prestation och lek – allt på samma gång.

När matchen är slut lämnar du hallen med svettiga kläder och rufsigt hår, men också med ett leende som stannar kvar. Du har sprungit, kämpat, skrattat, misslyckats och lyckats – och allt tillsammans med människor som delade ögonblicken med dig. Det är innebandy: en sport som är mer än bollar och mål, mer än taktiker och träning. Det är gemenskap, rytm, kaos och små ögonblick av magi som blir minnen för livet.

Till slut handlar det om något enkelt men ovärderligt: känslan av att vara helt närvarande, mitt i spelet, balanserandes motspelare och innebandybollar, mitt i gemenskapen, mitt i ljudet och ljuset och rörelsen. Innebandy påminner oss om att livet också är en serie ögonblick, ibland kaotiska, ibland perfekta, men alltid värda …

Allmänt | Sport

Bli den som skapar något nytt 

Det händer något när barnen plötsligt blir äldre och flyttar hemifrån. Huset som en gång kändes för trångt blir nu nästan för stort. Vardagens rutiner, som tidigare gick på autopilot, börjar förändras. Det är inte längre någon som sparkar av sig skorna i hallen eller lämnar halvätna smörgåsar på köksbänken. Och för första gången på länge har många tid att lyfta blicken och se på sitt hem med andra ögon.

Vi talar ofta om livets övergångar – de där tysta skiftningarna som smyger sig på, som renovering Värmdö. De känns inte alltid särskilt dramatiska, men de påverkar oss mer än vi tror. Ett av dessa skiften sker just när barnen blivit stora eller när familjesituationen förändras på andra sätt. Det kan vara en separation, ett nytt jobb eller bara en känsla av att man inte längre lever det liv man gjorde för fem år sedan. Och plötsligt blir hemmet en plats som inte längre speglar det liv man lever.

Det är lätt att förbise hur mycket vårt hem påverkar vår vardag. Hur vi rör oss mellan rummen, var vi samlas, var vi undviker att vara. Kanske är köket funktionellt, men trångt och mörkt. Vardagsrummet som en gång var perfekt för småbarnslek fungerar inte längre lika bra som en plats för lugna kvällar. Sovrummet, som man aldrig hann ägna så mycket tanke åt, känns kallt och opersonligt. Det är inte alltid det krävs en total förändring, men ibland behövs ett omtag.

Fler än någonsin arbetar dessutom hemifrån, åtminstone på deltid. Det har förändrat våra behov. Ett hörn av vardagsrummet som tidigare rymde en bokhylla är nu en tillfällig arbetsplats. Eller så sitter man vid köksbordet, bland disken, med en laptop som måste flyttas undan varje gång det är dags för middag. Den här typen av kompromisser fungerar kanske under en kort period, men i längden kan det skapa frustration och känslan av att man aldrig riktigt är ledig – eller riktigt fokuserad.

I takt med att våra behov förändras sker även förändringar i våra prioriteringar, som fasadrenovering Värmdö istället för en betongpool. Och även om hemmet fortfarande är fullt fungerande, kan det vara läge att fundera över om det verkligen är anpassat efter hur livet ser ut idag. Det behöver inte handla om stora, kostsamma projekt. Ibland räcker det med att byta plats på möbler, måla om ett rum eller ordna bättre förvaring. I andra fall krävs mer genomtänkta åtgärder – som att se över planlösningen, byta ut slitna ytskikt eller modernisera ett kök eller ett badrum som inte hängt med i tiden.

Vi möter ofta läsare som berättar att de skjutit upp saker i flera år – att de sett hur färgen flagnat, hur handtagen blivit lösa, hur fönstren dragit kallt om vintern – men att det först när barnen flyttat eller när livssituationen förändrats som man faktiskt tagit tag i det. Kanske för att det då blivit tydligt att hemmet inte längre matchade de nya förutsättningarna.

Vi ser inte det här som ett problem, utan som en möjlighet. När tempot i vardagen tillåter det, och när man får distans till sitt hem, uppstår också utrymme att tänka nytt. Det kan vara starten på något väldigt positivt. Det handlar inte om att följa trender eller skapa ett perfekt inrett hem, utan om att skapa en miljö som känns funktionell, trivsam och i takt med livet.

Vissa gör förändringar själva – andra anlitar hjälp. Det viktigaste är inte hur det sker, utan att man vågar börja fundera. Vad behöver du för att trivas bättre i ditt hem? Finns det något som du länge har tänkt att du skulle vilja förändra, men som aldrig blivit av? Vad fungerar bra – och vad fungerar mindre bra?

Det är frågor som vi alla, förr eller senare, ställs inför. Och svaret är sällan enkelt. Men det är först när man stannar upp och verkligen ser sig omkring, som man kan börja göra val som leder till ett hem som faktiskt speglar den man är – just nu.

Att renovera eller uppdatera delar av sitt hem är inte alltid ett måste. Men det kan vara en väg till att skapa något nytt, något som känns mer i samklang med den vardag man lever idag. Och …

Allmänt